Life in Torshälla town.

Jag vet att ni, kära läsare, har tittat in här i hopp om nya inlägg under den senaste tiden, och jag vet att jag inte har uppdaterat på över en månad. Så därför vill jag be om ursäkt. Nu är jag dock här igen, trots allt. Hoppas att ni inte har glömt mig.

Torshälla är en fin stad. Eller samhälle kanske är det rätta ordet. Visste ni att Torshälla erhöll stadsrättigheter av kung Birger Magnusson redan 1317? Det gör Torshälla till en av Sveriges äldsta städer. Orten har dock funnits mycket längre än så. Den äldsta delen av Torshälla kyrka är från 1100-talet (källa: Wikipedia - den fria encyklopedin).
Jag är numer Torshällabo. Och sambo. Och kanske lite mer vuxen? Jo, jag känner mig nog som det. Särskilt när det dimper ner tråkiga brev på dörrmattan, t.ex. från Eskilstuna Energi & Miljö, Telia och Mariab Fastigheter AB. Räkningar klarar jag mig helst utan, men ändå känns det bra. Det känns vuxet. Jag och Magnus bor i ett gult hyreshus två trappor upp vid Östra torget i centrala Torshälla. Konsum ligger på andra sidan torget, likaså Apotek och Systembolag. På bottenvåningen i vårt hus finns två frisörsalonger, en pizzeria och en videobutik med billigt (och tyvärr äckligt) lösgodis. Ett stenkast bort rinner Eskilstunaån fram genom bygden. Mycket fint måste jag säga. Måste också säga att jag trivs förträffligt här. Ni är alltid välkomna hit på besök. Jag lovar att bjuda på kaffe/te/saft eller vad som nu önskas. Tilltugg tillkommer!